Meny

Etikett: elbil

Publicerat

Såja, nu är det kört för alla trafikskolor! Tesla p90d…

Varför skall man behöva köra bil när bilen kör själv? Varför skall man ta körkort när bilen löser allt åt en? Körkortsutbildningen har ingen framtid!

Nej, jag gick kanske lite långt där!…

Sedan en tid tillbaka har jag varit faschinerad av elbilar och tror att vi kan se fram emot att se betydligt många fler elbilar på våra vägar inom en snar framtid.

För några dagar sedan träffade jag en gammal vän som har börjat jobba på Tesla. Han insisterade på att jag skulle komma över och prova en av deras bilar och jag gjorde det.

Jag provkörde en Tesla P90D. Eller, rättare sagt, den provkörde mig.

Tesla p90d 1

Jag satte mig i bilen och sen bar det iväg.

I vanlig ordning, som brukligt är med elbil så var det tyst! Mycket tyst… Inget irriterande dieselknackande med påföljande risk för tinitus.

Jag tänker inte tjata om prestandasiffror och hur snabbt bilen accelerade. Siffrorna talar för sig själv, 0-100km/t på ca 3sek. Dvs, snabbare än dom flesta Ferrarimodeller.

Samtidigt skall vi inte glömma att detta är en rymlig familjebil!

Autopilot

Såja, nu till det intressanta!

Jag körde på varierade typer av vägar och när vi kom ut på landsvägen insisterade min vän på att jag skulle testa Teslas nya autopilotsystem.

Men vänta lite autopilot?? Autopilot hör väl bara hemma i ett flygplan?

Jag fick en kort instruktion om vilka reglage jag skulle trycka på och gjorde som jag blev tillsagd.

När jag hade ställt in vilken fart jag ville köra i så var det bara att släppa ratten, pedalerna och lägga armarna i kors.

Lägga armarna i kors…

Alla har sitt eget kroppsspråk med sina egna signaler, men vissa saker är generella. När man träffar nya människor har man oftast armarna i kors då armarna bildar en barriär som man kan “gömma sig bakom”. En person som står med armarna i kors har oftast intagit en defensiv ställning.

Defensiv ställning? I min värld kändes det som att stå vid ett stup och bli tillsagd att hoppa ner i avgrunden! -Hoppa! -Hoppa! -Det löser sig!

Man hade förmodligen haft armarna i kors när man står och tittar ner avgrunden! Med skräckblandad förtjusning släppte jag ratten.

Bilen körde mig, det var inte jag som körde bilen! Som hyfsat van bilförare går detta mot alla ens invanda mönster. I hjärnan pågick en kamp mellan min väns order om att inte röra ratten och det “sunda förnuftet”. Just där och då skapades ett mantra som jag repeterade inom mig -rör inte ratten, rör inte ratten, rör inte ratten!

Bilen körde faktiskt helt på egen hand! Den höll sig på rätt sida av vägen, styrde och höll en jämn fart och viktigast av allt: den krockade inte med dom mötande bilarna.

Självklart var jag beredd att ta ratten om bilen inte skulle göra sitt jobb. Men det behövde jag aldrig göra! Med andra ord, teknik i all ära men du måste fortfarande vara vaken. På instrumentpanelen lös en symbol som informerade om att man för säkerhetsskull skall hålla händerna på ratten.

Efter landsvägen körde vi ut på motorvägen.

Jag ställde in systemet på 110km/t och fick order om att släppa ratten och inte röra pedalerna.

Efter en stund närmade vi oss en lastbil som körde betydlig långsammare än vad vi gjorde.

Min vän sa -rör ingentig!

Jag kände hur foten var på väg mot bromspedalen för att bromsa men hejdade mig. Det är väl kanske inte så konstigt att man vill sänka farten när man närmar sig ett hinder??

För säkerhetsskull kunde jag inte låta bli att lägga foten över bromspedalen, om ifall att….

Återigen påbörjades kriget mellan det sunda förnuftet och min väns order i min hjärna… -rör inte ratten, -bromsa inte, -rör inte ratten, -bromsa inte, -rör inte ratten! Av någon märklig anledning började jag se inre bilder av en fluga som krossas mot en framruta…

Någon sekund innan mina reflexer hade tagit över bromsade bilen automatiskt och lade sig i en jämn fart bakom lastbilen, varpå jag kunde andas ut. Vi körde i ca 80km/t.

Min vän gav order om att jag skulle blinka åt vänster. Jag tyckte inte att det var särskilt lämpligt eftersom att där var bilar som var i färd med att köra om oss. Men, nåväl jag gjorde som jag blev tillsagd.

Bilarna körde om och så fort det var fritt så bytte bilen själv körfält och placerade sig i det vänstra körfältet. Vid ett tillfälle i samband med körfältsbytet tändes en symbol i instrumenteringen som indikerade att bilen ville att jag skulle lägga händerna på ratten för säkerhetsskull. Detta betydde inte att jag skulle styra, utan bara ha händerna på ratten. Med andra ord, bilen gjorde hela körfältsbytet åt mig!

Resterande del av provkörningen fortlöpte smärtfritt och vi parkerade bilen utanför Teslas lokaler.

Fantastiskt! Då behöver man inte kunna köra bil längre. Bilen gör ju hela jobbet!?

Nåväl, tekniken är kanske inte riktigt där än. Men en stor del av körningen skötte Teslan själv.

Ok, gav detta mersmak? JA, absolut! Jag gillar att köra bil men under vissa sträckor under en resa är det skönt att låta bilen göra jobbet åt en!

Som trafikskoleägare kan jag nog fortfarande pusta ut, i alla fall några år till!

Glöm inte! Teknik i all ära med du måste fortfarande vara vaken när du kör bil.

tesla 2

Ett stort tack till Tesla som lät mig testa bilen. Det är en fantastisk bil!

Nyfiken på Tesla? Ta gärna en titt på Teslas hemsida. Klicka här.

Förstår du körkortsteorin när du läser på denna sidan?

Köp tillgång till vårt kompletta teorimaterial!

Endast 99:-
Läs mer
ERbjudande
Publicerat

Att övningsköra med elbil

I ett tidigare inlägg berättade jag att vi på min trafikskola, Trafikpedagogerna i Lund AB, skaffat en elbil.

Jag berättade om våra äventyr under färden mellan bilfirman i Linköping och hem till trafikskolan i Lund. Färden tog kanske lite längre tid än vi hade beräknat. Men den stora frågan då var vad mina elever skulle tycka om att övningsköra i en elbil.

övningskörning elbil

Fungerar det överhuvudtaget med elbil i en trafikskola?

Nu vet jag svaret!

Ja! Det fungerar helt utmärkt! Eleverna älskar bilen och det gör även lärarna. Den är lättkörd, komfortabel och miljövänlig. För att inte tala om hur tyst den är. Bilen har blivit så pass omtyckt att vi nyligen beställt en till.

Men vänta lite! En trafikskolebil rullar ju oftast hela dagar. Räcker batterierna? Har ni inte konstant räckviddsångest??? Kan man kanske undra.

Räckviddsångest?? Vad är det?

Räckviddsångest är ett uttryck som en liten klick av ålderdomliga motorjournalister har hittat på för att deras världsbild inte skall rubbas. Det är mycket enklare att skriva om bilar när dom är som dom alltid har varit. Dessutom misstänker jag att en del motorjournalister gillar doften av bensin…

Det tar endast några få dagar innan man lärt sig hur långt man kommer på en laddning. Så uttrycket räckviddsångest är mest dumheter, eller i varje fall något man mycket snabbt kommer över.

Visst, om man bor i ett mindre tätbefolkat område och kör väldigt mycket. Ja, då är kanske elbilen inte det bästa valet. Än så länge iaf…

Den enda nackdelen med vår elbil är att den är automatväxlad. Detta gör att våra elever endast kan ta automatkörkort med den. Detta är något som vi från trafikskolan inte kan göra något åt eftersom att lagstiftningen är som den är.

Att endast ha körkort för automatväxlade bilar kan kanske bli en aning begränsande för vissa elever den första tiden efter att dom tagit sitt körkort. Men med tiden blir det allt vanligare med automatväxlade bilar. Allt fler människor inser att Friskis och svettis är ett bättre alternativ när dom vill träna muskulaturen i sin högra arm än att träna genom att växla. Dom köper därför bilar med automatväxel.

Dessutom ökar antalet människor som vill köra miljövänligt. Antalet laddbara bilar är på uppgång!

I diagrammet ingår även laddhybrider. Samtliga av dessa bilmodeller är automatväxlade.

Som du kan se talar siffrorna ganska tydligt om vilket håll vi är på väg.

Sist men inte minst…

Utvecklingen går framåt och människors kunskap och attityd förändras. Min förhoppning är att körkortstagare inom en snar framtid kommer få en liknande upplevelse som ungdomarna i filmen får!

Lycka till med körkortet! 🙂

Förstår du körkortsteorin när du läser på denna sidan?

Köp tillgång till vårt kompletta teorimaterial!

Endast 99:-
Läs mer
ERbjudande
Publicerat

Fungerar det att övningsköra med en elbil?

Tyvärr kan jag inte svara på huruvida det fungerar att övningsköra med elbil än. Men snart kan jag!

Jag tror att merparten av alla bilar som rullar på våra vägar kommer vara elbilar inom en inte alltför avlägsen framtid. Om du inte övningskör med en elbil nu, så kommer du kanske snart äga en elbil.

Denna sidan är inte avsedd som en reklampelare för min egen trafikskola men jag känner ändå att jag måste berätta om vårt äventyr förra fredagen.

43 mil med elbil en fredag i februari

Kan man köra 43 mil med en elbil på samma dag? Alltså en hel-elbil, inte en laddhybrid. Det skall vi ta reda på!

Sedan flera år tillbaks kör vi dieselbilar i min trafikskola Trafikpedagogerna i Lund. Eftersom vi har en grön profil med miljöklassade bilar och klimatkompensering så började det kännas som om vi nu var mogna för vår första elbil. Sagt och gjort. En Renault ZOE inköptes och skulle transporteras från säljaren i Linköping till trafikskolan Lund, dvs 430 km. Man kan ju sätta en bil på ett släp eller lastbil, men det kändes inte särskilt grönt. Alltså beslöt jag mej att köra bilen de 430 kilometrarna.

Lund
Fredagen den 20:e februari kl 7.15 gav jag mej av i sällskap med min pappa. Tåg från Lund till Linköping.

elbil 1

Linköping
Vi hämtade vår nya snygga ZOE och gav oss iväg ner mot småländska höglandet. Snöslask och omkring noll skulle bli vårt väder hela vägen. ”Kör inte E4. Det är för mycket motorväg och skall ni köra långt får ni akta er för att åka över 90 för då tar strömmen snabbt slut”, var ett av de många råden vi fått. Alltså planerades rutten till Linköping – Eksjö – Växjö – Kristianstad – Lund. En del efterforskningar på internet och samtal med elbilskunniga hade lärt oss att det skulle finnas laddstolpar där. Det skulle vara ca 100-120 km mellan laddställena. ZOE skulle enlig Renault gå ca 200 km på en laddning, men praktisk erfarenhet sade att den skulle gå ca 120 km i vinterväglag.

Utrustade med denna information tryckte vi så försiktigt på gasen mot Eksjö. Bilen visade sig vara snygg, modern och bekväm. Bra säten och lätt att köra. Klockan var 11.

elbil 2

Kisa
Den första sträckan hade vi missbedömt. Någon hade läst fel nånstans och den var inte 97 km utan istället 124 km. I Kisa beslöt vi oss för att fylla på med lite ström. Någon laddstolpe fanns emellertid inte så vi knackade på hos ortens Subaruverkstad. Den vänliga damen lät oss låna deras 3-fas-urtag . Vi hade lånat en portabel laddare av SunDrive och lyckades med vår första laddning. Efter en halv timme hade ZOE fått i sig några kWh.

Eksjö
Klockan 14 var vi i Eksjö. Laddstolpen vid Coop, som vi hade läst så mycket positivt om, var ett lyckoskott. 400V, 32A gjorde att vi laddade fullt på ca en timme. Dagens lunch på det vackra Stadshotellet i Eksjö satt perfekt efter att vi varit på benen sedan kl 6 på morgonen.
Nästa etapp, Eksjö – Växjö, var 97 km och trafiken tätnade. Vi började lära oss hur bilen funkade avseende ”bränsleförbrukning” och vi höll hela tiden stenkoll på navigatorns uppgift om hur långt det var kvar i förhållande till hur långt bilen kunde gå på återstående laddning. Siffrorna reagerade omedelbart på hastigheten och körsättet och vi tog det därför väldigt lugnt och höll för det mesta 70 – 80 km/timme.

elbil 3

Växjö
Kvart i fem kom vi till nästa etappmål, Videum i Växjö. Här skulle finnas laddstolpar av flera slag. Det första kruxet var att receptionen på Videum stängde 17.00 och egentligen skulle laddkortet vara återlämnat dit innan dess. Tjejerna i receptionen var dock vänliga och hjälpsamma så vi skulle få återlämna kortet i deras brevlåda. Kruxet var att stolparna var ”Disabled” och någon ström för frusna skåningar fanns icke. Och ZOE var nästan tom.

Kris!! ”Strömmen är slut och ni måste OMEDELBART ladda!!”
Nu sjönk stämningen. Klockan var fem en fredagskväll och vi var halvvägs. Alla vänliga människor var på väg hem och skulle snart öppna en öl eller hälla upp ett glas vin. Och efter det skulle dom kanske inte vilja ge sig ut och öppna upp så att vi skulle komma åt trefasurtag. Som tur var funkade internet på våra mobiler. McDonalds i Växjö skulle ha laddstolpe. Vi styrde kosan dit. ZOE protesterade. ”Stopp”, sa hon. ”Strömmen är slut och ni måste OMEDELBART ladda!!” McDonalds var 8 km bort. Vi tog ett djupt andetag av den råkalla februariluften och stack iväg. Under våldsamma protester tog ZOE oss dit. Laddstolpe fanns mycket riktigt. Den funkade! Men – laddtiden uppskattades till 3.5 timmar. Vi skulle alltså vara klara för nästa etapp omkring kl 21.

Vi var nu halvvägs hem och började fundera på hotell i Växjö. Telefonsamtal till nästa etappmål, Kristianstad, gav information om att laddstolparna där inte var särskilt snabba, kanske t o m sämre än 3.5 timmar. Kristianstad var alltså inget alternativ och någon annan laddstolpe på vägen till Lund fanns inte i sikte.

McDonalds bjöd på värme och sittplatser medan vi avverkade de tre timmarna. Vi kom också på att vi inte hade mer än 90 km till en släkting i Broby. Kände han möjligen någon med 3-fasurtag som kunde ställa upp sent en fredagskväll? Minsann, han hade själv urtag i sitt garage för sina snickerimaskiner! Och han lovade att bjuda på räkor även om timman blev sen.

Broby
Alltså: Se till att ha snälla släktingar där det är glest mellan laddstolparna!
Tio minuter efter midnatt rullade vi från Broby och var framme i Lund halv två på natten.

Lund
ZOE kom hem till Trafikpedagogerna där hon snart skall användas i trafikskoleverksamheten som grönt komplement till de dieselbilar som används idag.

Vad lärde vi oss då denna kyliga fredag i februari?
1. ZOE är som vilken bil som helst. Bekväm, tyst och pigg. Och väldigt lättkörd.
2. Vi visste inte särskilt mycket om elbilsladdning och laddstolpar när vi gav oss ut på vår expedition. Vid nästa långtur vet vi mycket mera hur vi skall planera.
3. Det är stor skillnad mellan 16A och 32A-stolpar. 16A tog 2-3 timmar och 32A lite mera än 1 timme för fulladdning.

Ett stort tack!
Vi vill tacka släktingarna i Broby för att de stannade uppe sent en fredagskväll och försåg oss med räkmackor och 22 kWh. Dessutom tackar vi SunDrive i Höllviken för deras fantastiska service och för lånet av den portabla laddaren som fungerade alldeles utmärkt. Trots den långa restiden gav expeditionen oss mersmak.

Naturligtvis skall hon användas för utbildning av elever som vill ta körkort för automatbil, men kanske blir ”vanliga” elever också intresserade av att prova en elbil. Vårt garage är utrustat med 3-fasuttag så laddningen skall inte bli något problem. Det skall bli spännande att se hur ZOE kommer att fungera i trafikskolans vardag.

Åter till frågan…

Kan man övningsköra med en elbil?

Med tanke på att vi har en snabbladdare installerad i vårt garage kommer det nog fungera helt utmärkt! I senare inlägg kommer jag att berätta hur det gått.

Martin och Per-Olof Nilsson

Länkar:
www.trafikpedagogerna.com
www.sundrive.se

Ps: Jag har nu kört med elbilen privat och ställer mig frågande till varför inte alla som har max 5 mil till jobbet kör elbil?